Krondroppsnätets resultat

På denna sidan presenteras resultat från våra mätningar inom krondroppsnätet, det vill säga det atmosfäriska nedfallet över länet som orskar försurning och övergödning.

Krondroppsnätet mäter försurande och övergödande ämnen

Nedfall av svavel och kväve är den främsta orsaken till försurning av mark och vatten. Försurade sjöar uppmärksammades redan i slutet av 1960-talet. Sedan 1977 har staten satsat över fem miljarder kronor på kalkning av sjöar och vattendrag, vilket gör kalkningen till en av de största miljövårdsåtgärder som genomförts i Sverige.

Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi har bedrivits inom Krondroppsnätet i Kronobergs län sedan 1996. Under det hydrologiska året 2018/2019 mättes nedfallet mätt i regn på ett öppet fält (våtdeposition), i regn som passerat genom trädkronorna inne i skogen (krondropp) samt det kemiska tillståndet i vattnet på 50 cm djup i skogsmarken (markvatten) på fyra platser i länet: vid granytorna i Fälleshult, Angelstad och Tagel, samt vid tallskogen i Attsjö i östra delen av länet. Resultaten används för uppföljning av miljökvalitetsmålen Levande skogar, Begränsad klimatpåverkan och Ingen övergödning, samt Bara naturlig försurning.

Kvävenedfallet kan påverka den biologiska mångfalden i skogen

Mellan 8 och 14 kg oorganiskt kväve per hektar föll totalt ner över barrskogen i Kronobergs län under det hydrologiska året 2018/19. Nedfallet är högst i länets västra delar. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige har satts till 5 kg kväve per hektar och år. Denna gräns är satt för att motverka att skogsmarkens växtarter påverkas. Mycket kväve gynnar olika gräsarter men missgynnar till exempel blåbär.

Mycket kväve i marken kan ge hög nitrathalt i marken vid störning

Halterna av nitratkväve steg kraftigt vid Fälleshult och Angelstad A i samband med stormen Gudrun och vid avverkningen av den tidigare krondroppsytan 2006 (figur 9 från IVL C526).

I Sveriges skogar tas vanligtvis nästan allt oorganiskt kväve upp av träd, övrig vegetation och mikroorganismer, med mycket låg utlakning från rotzonen som följd. I sydvästligaste Sverige, framför allt i Skåne och Halland, har dock kraftigt förhöjda halter av nitrat-kväve uppmätts i markvattnet på ett flertal mätplatser genom åren. Även i andra delar av landet finns exempel på förhöjda halter inom Krondroppsnätet, men då oftast efter störningar som till exempel avverkning, storm eller insektsangrepp.

I Kronobergs län har halterna av nitrat i markvatten har under de senaste åren varit mycket låga i ostörd växande skog. När skogen påverkas genom avverkning eller stormfällen kan dock nitrat lakas ut i markvattnet, tillfälligt, med risk för läckage till grund- och ytvatten. Stormarna Gudrun 2005 och Per 2007 var sådana exempel.

Svavelnedfallet minskar stadigt

Det största svavelnedfallet har funnits i sydvästra Sverige. Skillnaderna över Sverige har dock minskat med åren.

Svavelnedfall (exklusive bidraget från havssalt) till granskog med fyra års mellanrum under perioden 2002/03-2018/19 i krondroppet vid grandominerande mätstationer inom Krondroppsnätet i Sverige. Figur 14 från IVL rapport C526. Interpolerade data.

Vid framtagning av bilden ovan har interpolering har gjorts med Kriging-metodik. På kartan 2014/15 syns det förhöjda svavelnedfallet som berodde på vulkanutbrottet på Island under 2014/15, framför allt i Jämtland.

Lågt svavelnedfall, men alltför långsam återhämtning från försurning

Försurning är fortfarande ett stort miljöproblem i Kronobergs län, även om svavelnedfallet till skog i länet har minskat kraftigt de senaste drygt 20 åren, med mellan 78 och 93 %. Numera ligger svavelnedfallet på omkring 1 kg per hektar jämfört med 5 till 8 kg per hektar i slutet av 1990-talet. 

Svavelnedfall som krondropp vid länets mätplatser. Mätserierna har lite olika symboler om mätplatsen har flyttats. Figur 12 från IVL Rapport C526.

Trots det det minskade nedfallet är återhämtningen från försurning i markvattnet långsam i länets skogar. Det är stora variationer mellan de olika mätplatserna.

Många år av surt nedfall återspeglas i bestående surt markvatten, med pH runt eller under 5 och utan buffringskapacitet. Den återupptagna mätserien vid Fälleshult i länets västra del uppvisar dock mindre sura förhållanden jämfört med de tre övriga mätplatserna i länet.

Markvattnets ANC-värde bör vara positivt

ANC (den syraneutraliserande förmågan) i mark-vattnet vid länets ytor. Markvattnet provtas normalt tre gånger årligen, före, under och efter växtsäsongen. Vissa provtillfällen kan saknas när det varit torrt i marken. Figur 16 från IVL C526.

För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste värdet på den syraneutraliserande förmågan (ANC) vara klart högre än noll. Vid länets ytor ligger ANC i markvattnet omkring eller under noll, och särskilt Angelstad har kraftigt negativa värden.

Oorganiskt aluminium i mark-vattnet vid länets ytor. Markvattnet provtas normalt tre gånger årligen, före, under och efter växt-säsongen. Vissa provtillfällen kan saknas när det varit torrt i marken. Figur 17 från IVL C526.

Vid Angelstad förekommer förhöjda halter av oorganiskt aluminium, som är giftigt för vattenlevande organismer, se figuren nedan. Konsekvensen av låg syraneutraliserande eller buffrande förmåga är att till exempel aluminiumjoner kan frigöras från mark eller slam i vattnet, vilket kan förgifta livet i vattnet eller nedbrytare i marken.

Många ytor vid mätplatserna i södra Sverige saknar en tydlig signifikant återhämtning från försurning (trenderna har analyserats), och om återhämtning kan påvisas är den alltför långsam.

För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs
•  fortsatt lågt svavelnedfall,
•  att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp, och
•  att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

Referens

All information kommer från rapporten Försurning och övergödning i Kronobergs län, Resultat till och med 2018/19 IVL Nr C526 (juni 2020) som finns på IVL:s hemsida och under fliken Rapporter. Där finns mer att läsa om till exempel om återhämtning från försurning, markvattnets pH, den syraneutraliserande (buffrande) förmågan, vilka värden som uppmätts av oorganiskt aluminium och sulfat i markvattnet.